ärlighet
jag älskar dig
lika lätt som du knappar in det på mobieln och skickar i väg ett sms?
kan du se på hennes utsida och tänka:
va snygg hon är
för att du tycker om henne för den hon är?
kan du hålla henne i handen och stolt sträcka på ryggen:
det här är min flickvän
tack vare allt ni gjort?
kan du kyssa henne inför vem som helst och veta:
det pirrar i hennes mage också
eftersom du känner henne så väl?
kan du ringa henne en kväll och höra:
något står inte rätt till
även om hon försöker dölja det?
kan du få henne att skratta?
få henne allt le?
att känna sig speciell?
om du skulle ringa mitt i natten, för att hon fyller dina tankar så mycket så att du inte kan sova.
skulle hon svara?
Hej, älskling!
Då vet du att det är på riktigt
I don't care what they say, I'm in love with you..
hej älskling, ta mig här ifrån!
jag ska plugga nu, en lördag kväll bara för att jag hatar franska och alla andra läxor.
svara mig på en fråga (är du söt)
- om man har en inställd lektion för att man har jobbat in den vid ett annat tillfälle, ska man få hemuppgift då?
rätta mig om jag har fel, men är det inte lite dumt att ställa in lektionen då:O
jag ska iaf skriva klart franska nu, sen renskriva svenska, sen ska jag lägga mig, sjunga i kyrkan imorn bitti, träffa hanna :D rida med hanna i snön:) sen är det eftermiddag och på kvällen ska jag plugga, på måndag morgon ska jag plugga.. mina dagar ser så lika ut, men jag gillar dem.
jag tänker på dig, jag tänker på min framtid, jag tänker på i sommar, på efter sommaren, sen kommer sista året på gymnasiet, studenten..sen då..? vad kommer hända.
ta mig här ifrån, jag vill börja om från början när jag är klar med det här kapitlet.
idag är det bara imorgon kvar, innan fredag...
det stämde, det var på riktigt!!
så pirrade det i magen och mungipora åkte upp!
. . .
(inte för att jag vill det heller..)
jag vet inte vad jag ska skriva om, jag har så mycket inom mig att det blir stopp,
du vet som när man diskat efter att bakat bröd, degen liksom fastnar för avloppet och vattnet stannar kvar i diskhon.
hade tal i franskan idag, kände mig likgilltig, för det kändes som att det va meningslöst, jag stod där, pratade.. så var det inge mer med det:/
(utan blickar, utan att skämmas över det, utan att behöva vara rädd)
är det förlåt för att jag lyckas?
jag saknar dig, jag kom på att jag saknar dig så otroligt sjukt mycket, sen vi började prata har jag blivit beroende av dig, det har gått på en månad, men skulle vi inte höra av varandra varje dag, skulle jag bli tokig.
det skulle kännas så tomt!
25 januari
Thank you for tomorrow
When you gonna call me
Thank you for the weekend
When you gonna see me
Thank you for the memories
We haven't made yet
You've always been a part of me
Even before we met
viss musik har en tendens att komma när den som bäst passar:)
för det är vad den här biten ur westlife - pictures in my head gör.
jag slår vad om att det tänkt på oss när de skrev den där låten. va mer finns at säga liksom?
jag kan iaf inte göra mer än tacka för det som kommer komma.
jag vet att du kommer ringa imorgon, jag vet att vi kommer ses nästa helg, jag känner på mig att vi kommer få en massa minnen tillsammans och du är verkligen redan en del av mig, fast att vi inte setts.
TACK<3
nu ska du till din framor och jag ska ta tag i mitt liv:P det känns som att jag börjar få tillbaka tankeförmågan nu, på fredag kommer det vara helt borta, men det som sen jul varit en dröm är nu verklighet.
förstår du? jag ska ner till dig.
om fyra dagar.
1. måndag
2. tisdag
3. onsdag
4. torsdag
FREDAG!! klockan halv nio, då har vi mötts i kalmar
jag kommer längta ihjäl mig.
puss
drömmar och msn...
fredag morgon, börjar skolan om två timmar, sitter med matte b, ska räkna några tal innan jag klär på mig.
jag kan knappt förstå det?
men även om jag inte förstår det så är det sant. tänk nästa helg, det är upp till franskan och ungdomar mot droger, upp till pappa. en halv nio fredagen den 25 januaru 2008, är det upp till bevis. låter lite som ett spel, var väl inte tanken direkt, men det är lite så det känns.
på lördag har vi pratat i en månad:) så det blir en månad och en vecka den 26.
det är ofattbart, EN MÅNAD. sen någon dag efter jul via telefon också. det här är lite charmigt:
*lunarstorm
*msn
*bilddagboken
*sms
*telefon
*mail
(*min blogg)
om man räknar med min blogg konvenserar vi på 7 olika sätt:D
tycker man om varandra då?
om inte vore det väldigt konstigt.
jag har sagt att jag är knäpp, de har märkt i skolan att jag hoppar på moln, jag tycker det är lättare att gå upp på morgonen, skolan känns ljusare (trots att jag har lite problem med tankeförmågan)
hon slöt ögonen... kröp ner under sina två filtar och duntäcket med tomtar på.
om hon dessutom önskade riktigt mycket kände hon sig inte ensam längre.
någon låg bredvid och andades. saken var den att om hon skulle vända på sig skulle sängen vara tom, så hon låg kvar och blundade.
det fanns ingen i sängen förutom hon, en massa kuddan, en giraff och en rosa liten björn.
men drömmen, önskan om att någon skulle ligga bakom henne, smeka henne i håret, lägga armen om henne, fanns där och kanske var det inte omöjligt att det skulle bli så.
hon öppnade ögonen igen, rummet var alldeles mörkt förutom de två små självlysande stjärnor som satt fastklistrade i taket.
"ta mig dit", tänkte hon
till stjärnorna, där är inget omöjligt, där är 50 mil ingeting, för rymden är så otroligt stor.
saker jag skrivit tidigare...
Om du älskar någon, säger du det då?
Om du är ledsen, gråter du då?
Om du är arg, skriker du då?
Om du är glad, skrattar du då?
Om du är lycklig, ler du då?
Om du är stolt, sträcker du på ryggen då?
Om inte, varför inte? Vi lever bara en gång, visa vem du är och vad du känner så ska du se att livet blir mycket lättare! Lättare för andra att se hur de ska bemöta dig, men framförallt för dig själv, varför låssas, när man kan vara sig själv?
Ibland händer det att änglar får vingar...
Jag lever mitt liv, hindra mig inte, för vissa har inte chansen kvar.
Jag minns det som för en månade sen. De ringde från sjukhuset och sa att du var sämre, jag sa till mamma: "morfar får inte dö"
Jag minns det som i förra veckan. De ringde från skolan för jag var hemma den dagen, mamma kom ner och sa: "Isabelle finns inte mer"
Jag minns det som igår. Jag ringde till pappa och frågade hur det var med dig och han sa: "mormor är död"
Alla är ni änglar. Min morfar är världens snällaste, Isabelle världens mest konstnärliga och mormor världens vackraste.
:)
lera, goliat, tankar och känguru
Goliat, det var underbart. jag kände mig så otroligt fri, alla tankar var som bortblåsta, alla funderingar, de sprang du ifrån.
vad skulle jag göra utan dig?
det gör inget att jag fick blöta ner jackan för att göra rent dig under magen och skölja dina ben. det gör inget att jackan blev alldeles gråprickig, det finns ju tvättmaskin:)
pappa kommer hata min mobilräkning, jag kommer hata att han blir sur. men det kan inte hjälpas. det kostar att han tonårsdöttrar, speciellt då de tycker om att sms:a, speciellt då de har någon som de sms:ar med.
där står jag, med mobilen i ena handen, hästen i den andra, med en snål pappa frmför näsan och med ett leende på läpparna. jag kan inte hjälpa det:) jag kan inte hjälpa att det känns bra och dessutom vad ska jag hjälpa det för. det är ju som det är, eller hur? det är jobbigt, spännande och otroligt roligt. det är precis som livet;)
jag hatar att säga hejdå. ibland är det nästan tur att det är mat, att man ska iväg, att man måste hjälpa till med något. allvarligt, annars skulle vi säkert prata jämt.
nu ska jag och mamma ut med bilen, jag jobbar på att den inte ska bete sig som en känguru. eller så här IDAG TÄNKER JAG SPARKA UT KÄNGURUN!!! mamma bara skrattar, hon får mig att skratta, dessutom. jag hatar lyktstolpar, snövallar och småparkernigar där man måste köra sakta i svängarna:P
- mamma, håll i dig. jag klarar det här (jag vet inte om hon tror på mig)
Goliat, jag älskar dig. du svänger dit jag vill och du hoppar aldrig när man startar, du kan vända på en femöring och är mycket finare än en bli. mjukare också för den delen:D
torsdag morgon
imorse när jag vaknade spelade de en låt vi sjöng i fyran på musiken, tror det heter Jetplan.
någonstans i låten sjunger de: "I hate to say goodbye" så jag lyssnade klart på låten. tänkte på dig och log lite för mig själv.
jag hatar att säga hejdå! ;) det gör jag verkligen. hade kunnat prata i timmar igår kväll, bara för att du är så himla söt. för att det känns så bra att höra din röst.
nu ska jag plugga lite, om 40 minuter går jag till skolan. sen kommer jag hem vid 9, snacka heldag:/
jag är redan där..
se dig omkring..
<3
I'm there
Take a look around
I'm the sunshine in your hair
I'm the shadow on the ground
I'm the whisper in the wind
I'm your imaginary friend
And I know I'm in your prayers
Oh I'm already there
We may be a thousand miles apart
But I'll be with you wherever you are
är du magisk?
Kärlek Vardagslivet bjuder inte på mycket romantik just nu. Därför behöver din partner och du komma iväg någonstans och hitta varandra igen. |
"nu är du i skolan"
(så låg jag kvar en stund till)
jag tänkte på dig när jag somnade, jag tänkte på dig när jag slog upp ögonen.
-är vi tvillingar?
- jag vill tro att vi är födda under samma stjärna.
det måste finnas någon typ av sammanstämning:) jag vill tro så
erkänn att du drogade mig med choklad igår, genom nån form av teleportering;P
jag va knappas som jag brukar, eller så här. jag var som jag brukar när jag är jättelycklig, på bra humör, lite små trött och med ont i baken..
strunt samma, vad spelar det för roll, det känns så bra allting. jag tror du tar mig för den jag är, även vilket humör jag är på.
det är bevista att man blir både kär och kåt
söndag. 6/1
grenen som jag pratat om.. det känns som att denbörjar växa ut nu, men den kommer inte börja blomma förrän jag får möta dina ögon. kanske blir det så att den kommer bära frukt, ja men du förstår mig;)
va underbar du är, älskade totto:)
klockan kvart i sju var jag i stallet. gick hemifrån klockan 6, men det var inga problem.
så stod du är i din box, men din lena gula päls och ville ha frukost. gnäggade lite och skrapade med hoven. som att:
- men matte skynda dig då!! jag är hungrig.
så du fick din soja å ditt linfrö, toppat med morötter. sen ut i snöovädret för att trycka i dig 2 kilo hö, tillsammans med alla andra hästar.
sen tog vi en bustur, det vräkte ner snö, vi blev snöiga och blöta:) men det var underbart, det var så himla mysigt.
1½ timme ute med dig<3
nu ska jag snart ut å prommenera, inte själv för en gångs skull. kanske vill du dela mina funderinar med mig?
igår kunde jag inte sova, mina tankar hindrade mig...i säkert en timme låg jag och stirrade ut i dörröppningen. vad skulle jag göra liksom, det gick inte att sova. allt för mina tankar å mina känslor.
kommer de bli besvarade, kommer de att vara likadana och utvecklas när jag träffar dig?
är du den jag letat efter..?
och ska jag våga tro på att det finns en mening med att vi började prata, jag menar eftersom att chansen att just jag skulle svara på ditt inlägg var typ en på miljonen...
så låg jag där och lät mina funderingar vandra iväg. om det blir nått..då vill jag inte förlora det. visst att känslor kan förvinna, men det får inte göra det bara för att du bor så långt ifrån mig..
kliv på nästa K-brunn är du snäll! (å så va det de där med chokladen)
ja, jag funkar ju inte som vanligt folk.. är ju lite som jag är. (när jag låg å funderade igår..)
så undrade jag om jag skulle få somna på din arm någon gång, om jag skulle få hålla dig i hande, luta huvudet mot din axel, sitt i ditt knä.. ja men du vet alla såna där enkla saker, vardags grejer som betyder så mycket
(va sjuk jag är)
det var iskallt i min säng då. fast jag hade både filt, tjocktröja, pyjamasbyxor och strumpor plus mitt duntäcke..
jag tycker om dig, du är lika invecklad som jag
jag tycker om dig<3
jag hade saknat någon som förstod mig, som lyssnade på mig, som gick att prata om allt med. så kom du bara:)
nu tror jag att jag behöver dig, för jag tycker om dig.
jag tänker på dig, inte bara då och då, utan i stort sätt hela tiden.
så sööt!!
du ringde när jag stod i duschen;)
sen bad du om ursäkt för det. hur skulle du veta?
sen ringde du igen och vi pratade i en timme:D jag lår där på min säng, på rygg och vifftade med benen i luften, jag låg på mage och kladdade i min dagbok, jag satt upp och hela tiden med ett leende på läpparna. jag blir så glad av dig, du får mig att le:)
sen gjorde jag en snöboll för din skull:) jag har den på bild.
GOTT NYTT 2008
2007
Januari: hanna blev 18:)
Februari: jag lärde mig åka skidor:D
Mars: pappa fyllde 50 och vi var i Danmark (där min nya kamera gick sönder för att jag och julia höll på att blåsa bort)
April: jag blev 17 år och förlorad;) Gospelkonsert med kören
Maj: en stor föränding i mitt liv, (en gång i månade blev allt mycket lättare), Goliat blev myndig och konfirmanderna konfimerade sig
Juni: vi släppte hästarna på bete och sommaren var här:D , Hanna tog studenten, jag började sommarjobba på SPM
Juli: Rhodos en vecka, sen jobba vidare hos pappa på SPM, Julia blev tonåring.
Agusti: ÖLAND, kärleken tog slut, jag började i S2G och skolan drog i gång
September: jag fick reda på min Kina resa, nya skolan invigdes
Oktober: Kina, höstlov, strängnäs marknad, mamma och pappa seglade i Krotien
November: allt var grått och trist, Hilma blev 8 år, jag hade namnsdag och gick handledarutbildningen på trafikskolan
December: adventskonsert i kyrkan, Lucia + konserten med Pontare, Jullov, jul
... och kanske kommer december månad 2007 få mitt liv i andra banor. men hur som helst lyfte det mig verkligen. jag känner igen mig igen:)
idag tror jag att jag förstod:)
Cause we both still believe
We know what we've got
And we've got what we need alright
We're doing something right
bara för att jag är svag för pojkband;P och för att det är så himla fint.
vi ska inte göra slut
för att båda fortfarande tror
vi vet vad vi har
och vi har vad vi behöver, eller hur?
vi gör något rätt
(va dåligt det blir när man översättter det)
två timmar på telefon, två och lite till faktiskt.
sen åt jag ostpaj, pratade med mamma och klev in i duschen, då var det som att himmelen föll ner, eller iaf som att alla tankar föll på plats. jag fylldes av en sån lycka över att jag har hittat dig. för visst var det så det var, du ville prata med någon och så dök jag upp. en smart blondin från sörmland;)
det må vara 50 mil, men 50 mil är minder än 100 mil.
jag blir så glad av din röst, för du låter så himla gullig:) så lättsam att prata med, som om pärmen i första klass, eller som om fjordhästars temperament, eller som om volvos felproducerade lastbilar.
jag hoppas verkligen att det är som du skriver, för som jag sa har jag väl fastnat då är jag fast.
jag hittade min gamla westlife skiva i byrolådan:D weii!!
det är enkel musik, finas röster och de sjunger om kärlek. jag menar, kan det bli bättre?
jag kan alla låtar också, inte för att skryta.. men men..
Written in the stars, My love, I lay my love on you..
jag känner mig som 13 igen.
första året som tonåring.
det är då man får finnar, mens, större bröst.. puberteten på riktigt;P
det är då man börjar bli kär på riktigt och inser att fråga chans är så mycket mer än en lapp i grannbänken, eller en puss under ryska posten.
2008, börjar på öland
kom på att det jag tar med mig kan jag ha kvar där:) är ju vårat ställe nu, så jag ska lägga ner lite papper, pennor någon bok kanske, lite grejer så jag kan få lite fint på mitt rum<3
sen ska jag til goliat, men mamma får hämta mig, för jag är halta Lotta idag:/ men jag klarar inte av att sitta still:(
jag tror på kärleken, det har jag gjort hela tiden, egentligen.
nu känns allt så spännande.. för hur är allt möjligt?
det spelar inte mig någon roll, så länge jag har dig som jag har dig nu. jag blir glad av dig
(trots att du skrämde livet ur mig i natt)
(skott bara för att man skjuter fyverkerier på din födelsedag (och för att det är en dag för tidigt))
du är 50 mil söder om mig:/ det känns lite lustigt. samtidigt som det känns så hilma bra att just du dök upp!
om änglar finns..
take my hand:)
idag träffade jag min ängel igen, den i cheepmonday och converse.
ville inte låna byxorna, det gör för ont på benet, men jag lyssnade gärna på ängeln.
- va vad det jag sa? sa den och log emot mig, du kom över det och du har troligtvis hittat vägen igen. cecilia, du har tur du.
- ja, sa jag och log. var lite borta i mina tankar.. så hade inte så mycket mer att säga
- men, sa ängeln. du måste lova mig att lyssna på ditt hjärta. lita på känslan även om förhållanderna inte är de lättaste.
- jag vet, jag tittade nu på ängeln. men jag tror att allt som hänt sen i somras har stärkt mig, samtidigt som jag blivit mer lättsård, förstår du.
ängeln nickade.
- jag vet, desstå fler händelser där känslor är inblandade man upplever, ju mer känslig blir man och det ända rätta att göra är att lära av dem. därför känner du kanske att du växt som människa.
- ja, sa jag till ängeln. det är nog så det är.. och jäg tänker lita på känslan. hoppas bara att det håller den här gången, jag var lite osäker trots allt.
- jag kan ju inte veta det.. ängeln la sitt vackra huvud på sné. men man måsta våga tro och drömma. cecilia, skulle du inte tro, du skulle jag inte stå här.
jag kunde inget mer än le:)
ord
jag bara hatar att jag jämt planerar mina dagar så där.
imorn åker pappa till öland och lämnar grejor, sen kommer han hem igen för vi ska ner den 1/1:D det ser jag fram emot. (dock inte telefonräkningen) ;)
jag måste få skriva några rader om igår kväll/natt:) igen, igen blev det så.. och jag står inte ut med det.. jag kommer vara knäpp när skolan drar igång igen. helt lost:O
ofta har jag frågat mig vad känslor ska vara bra för, kommer aldrig på nå vettigt svar på den frågan.. men de finns där och man känner dem. kanske är det inte så tokiga iaf och som du sa, livet är inte alltid så lätt.
nej, vore det alltid lätt skulle man kanske aldrig se någon glädje i problemlösingar.
för ingeting är omöjligt. det har jag bestämt mig för.
gällande känslor är det absolut förbjudet att sopa dem under mattan och låssas som ingenting. man måste lära sig att acceptera dem, samtidigt som det kanske inte alltid blir som man vill. livet kommer inte serverat på silverfat, uppdukat på bord med vitalinnedukar. man måsta ta det i egna händer. det kommer komma motgångar, då måste man våga se framåt. för det hjälper inte att grubbla över det som redan varit. gjort är gjort.
så på tal om igår, om sveriga bara va en så där 10 mil långt å 5 mil brett då skulle allt vara mycket längre. men hur som helst, idag är jag positiv till mina tankar och känslor, så jag sen inte 50 mil som något vidare hinder.. kanske som en möjlighet istället..
2000
bara för att jag var 10 år då och fick barndomskänslor idag.
men först nu förstår jag va de menar. fly on the wings of love..
första glömde jag hur man flög och när jag inte använde mina vingar.. då försvann dem.
någon hittade dem, ganska fort därefter, men trampade på dem efter ett tag.
då hade vingarna både tappat flygförmågan och var söndertrampade.
jag fick plåstra ihop dem, så jag iaf kunde ha dem med mig.
vissa fjädrar kommer aldrig växa ut igen, det är spår och minnen.
men jag kommer kuna flyga igen, jag ska bara träna lite på lyftet.
jag har börjat, efter 19 timmar så kan det kanske gå vägen<3