sov gott alla funderingar:)
ibrist på annat så insåg jag att vi pratat ungefär 19 ½ timme på msn:)
det är helt ortoligt. nästan ett dygn, utspritt på 5 dagar, så otroligt bra vi är:D
har redan bloggat idag, men jag är inte trött och det finns inget att göra.
jag tänker.. tydligen sparas alla konversationer:)
det finns verkligen dem som resonerat smart!
just nu finns det så mycket inom mig som vill ut, jag är verkligen full av känslor, vore lättare om det var av samma sort allihop, men så är inte fallet.
det är känslor som oroar mig, gör mig liten, får mig att bli ledsen och frustrerad, förvirrad, arg, men också lycklig, varm och svävade. känslor som skrämmer mig, gör mig osäker.
jag är verkligen tonåring, med hormonsvängningar, skönt att man inser det iaf. för en stund sen kändes allt så bra, kanske är det som i sången "det blir alltid värre fram mot natten" jag upplever det så, man blir ensam med sig själv och det finns verkligen tid att tänka efter.
bra eller dåligt?
just nu känns det inge bra. åå:( jag hatar den här känslan.. den gnager, den gör ont.
ibland vill jag bara bort. börja om helt på nytt, man är så dömd här, folk har skaffat sig en uppfattning om en, för att andra säger så, eller för att man umgås med vissa, för att man pluggar, eller har en viss hobby.
Jag kan ju bara vara jag, sen är det ju upp till alla andra att lära känna mig genom mig, eller genom andra.
hajar du;)
därför får du mig att känna mig speciell, speciell för att jag är Cecilia, som du pratat med genom mig. ingen annan än jag kan påverka dig om hur jag är, därför är jag bara jag. det blir så enkelt då och det känns ju så lätt. jag tror på det<3
det är helt ortoligt. nästan ett dygn, utspritt på 5 dagar, så otroligt bra vi är:D
har redan bloggat idag, men jag är inte trött och det finns inget att göra.
jag tänker.. tydligen sparas alla konversationer:)
det finns verkligen dem som resonerat smart!
just nu finns det så mycket inom mig som vill ut, jag är verkligen full av känslor, vore lättare om det var av samma sort allihop, men så är inte fallet.
det är känslor som oroar mig, gör mig liten, får mig att bli ledsen och frustrerad, förvirrad, arg, men också lycklig, varm och svävade. känslor som skrämmer mig, gör mig osäker.
jag är verkligen tonåring, med hormonsvängningar, skönt att man inser det iaf. för en stund sen kändes allt så bra, kanske är det som i sången "det blir alltid värre fram mot natten" jag upplever det så, man blir ensam med sig själv och det finns verkligen tid att tänka efter.
bra eller dåligt?
just nu känns det inge bra. åå:( jag hatar den här känslan.. den gnager, den gör ont.
ibland vill jag bara bort. börja om helt på nytt, man är så dömd här, folk har skaffat sig en uppfattning om en, för att andra säger så, eller för att man umgås med vissa, för att man pluggar, eller har en viss hobby.
Jag kan ju bara vara jag, sen är det ju upp till alla andra att lära känna mig genom mig, eller genom andra.
hajar du;)
därför får du mig att känna mig speciell, speciell för att jag är Cecilia, som du pratat med genom mig. ingen annan än jag kan påverka dig om hur jag är, därför är jag bara jag. det blir så enkelt då och det känns ju så lätt. jag tror på det<3
Kommentarer
Postat av: Robert
jag är glad för att du är dig själv och ingen annan. det bästa settet man kan lära känna ngn är genom att göra som du säger "Jag kan ju bara vara jag, sen är det ju upp till alla andra att lära känna mig genom mig, eller genom andra." Jag tror på detta :)
Trackback
