bara för att..
varför känns det bättre när jag skrivit en stund? jag vet ju egentligen inte vilka som läser, om någon läser över huvudtaget.. men ändå känns det bättre efter att jag skrivit. jag skulle kunna fylla en hel bok med bara idag, med alla mina tankar och funderingar, jag skulle kunna prata om det i 13 timmar och 40 minuter, ungefär så länge som jag varit vaken.. kanske skulle det ta ännu längre tid. men vem skulle orka höra på det?
jag har massor att plugga, men kan inte konsentrera mig, jag bara tänker på kärlek. på hur mycket jag saknar den, man bli så bortskämd när man tar saker förgivet, så jag ska nog sluta med det.. jag ska sluta räkna med folk och tro gott om alla. kanske är det så attt den dyker upp när man som minst anar det, när man inte letar efter den, då faller allt på plats.
ibland känner jag att jag sitter här förmycket, jag försöker ju verkligen plugga. men det går inte, det är så mycket i mitt huvud. det är 17 år av uppleverlser, vissa som jag inte kan komma över.. sånna som jag tänker på, som hindrar mig! det är som H sa, "du tänker för mycket!"men jag kan inte sluta tänka, det går inte.
nu ringde det på hemtelefonen, inte till mig. det ringer aldrig nån till mig helt spontant:/ fast jag ringer sällan till nån, jag heller. önskar att jag kunde göra det, men vadå, vem har jag att ringa?
så nu när jag skrivit en stund känns det lättare..
jag måste väl plugga helt enkelt. det är bara accepter att man måste det. jag gillar att plugga, för jag gillar att få bra betyg, men just nu känns det inge roligt.. :/
vad hände med mig?
jag har massor att plugga, men kan inte konsentrera mig, jag bara tänker på kärlek. på hur mycket jag saknar den, man bli så bortskämd när man tar saker förgivet, så jag ska nog sluta med det.. jag ska sluta räkna med folk och tro gott om alla. kanske är det så attt den dyker upp när man som minst anar det, när man inte letar efter den, då faller allt på plats.
ibland känner jag att jag sitter här förmycket, jag försöker ju verkligen plugga. men det går inte, det är så mycket i mitt huvud. det är 17 år av uppleverlser, vissa som jag inte kan komma över.. sånna som jag tänker på, som hindrar mig! det är som H sa, "du tänker för mycket!"men jag kan inte sluta tänka, det går inte.
nu ringde det på hemtelefonen, inte till mig. det ringer aldrig nån till mig helt spontant:/ fast jag ringer sällan till nån, jag heller. önskar att jag kunde göra det, men vadå, vem har jag att ringa?
så nu när jag skrivit en stund känns det lättare..
jag måste väl plugga helt enkelt. det är bara accepter att man måste det. jag gillar att plugga, för jag gillar att få bra betyg, men just nu känns det inge roligt.. :/
vad hände med mig?
Kommentarer
Trackback
