trasig..?
ibland undrar jag om människor går att limma ihop..
den här veckan skulle jag iaf behövt lite karlssonsklister..började med en kväll på akuten i måndags, magen strejkade..men de hittade inget fel, sen i torsdagskväll höll jag på å få ett finger mindre..dumma kniv som inte fattade att jag skulle dela avokadon istället för fingret..
sen känner jag mig splittrad inombords..som ett kristallglas någon tappat i marken..
it takes no time to fall in love, but i take you years to know what love is!
jag vet inte om jag är ledsen eller glad över det som hänt. kanske ska man vara glad åt det lilla, men förhoppningar ... när ska jag våga tro på dem, när ska jag kunna lita på mitt hjärta igen? som du bad mig att göra!
blåklocka i oktober..den hoppas!
Kommentarer
Trackback
