sista september...
jag sitter och pluggar, så egentligen borde jag inte skriva..men jag behövde rensa hjärnan. skriva ner min tankar.
lullaby - vaggvisa
remedy - bot
hela tiden kan man lära sig nya saker, om man är öppen för det:)
idag var jag men mamma och pappa på högmässa. det handlar inte om att vi är religösa eller nått i den stilen. min syster skulle sjunga och jag tror, ja, jag tror på Gud. det var en familjemässa, så det var väldigt lättsamt. fast jag tänker alltid i kyrkan, man behöver bara tänka på sig själv.
ÄNGLAR var temat, dessa ljuvliga varelser som alltid finns vid våran sida även om det inte alltid känns så...de följer oss dygnet runt, så att vi aldrig ska behöva känna oss rädda och ensamma. upplever man rädsla och ensamhet, då tror man nog inte på dem. det finns en sång som går:
"glöm inte bort att änglarna finns, att de finns här för att se hur vi har det, att de kan hjälpa oss fast de inte syns, glöm inte bort att änglarna finns"
så satt jag där på en grön stol och lät tankarna vandra iväg, tillsammans med min ängel..min ängel har cheepmonday, converse och håret på en sne..den tog mig med på en vandring en månad tillbaka i tiden och jag insåg vad mina känslor förändrats! ängeln visade mig slutet av sommarlovet..:/ början av september<3 och de senaste veckorna som jag gått funderat så mycket kring.
- nu vet du iaf hur det ligger till, sa ängeln och drog handen genom håret...
- ja, sa jag...det var för att jag frågade.
- just det, svara de ängeln. annars får man inget veta. även om sanningen ibland är den värsta och inte alls vad man trott alla gånger, så är det sanningen som är den äkta. ingen tjänar något på att ljuga och hitta på saker...det gör det bara värre i längden..
- jo, jag vet väl det, sa jag och sänkte blicken..tankarna föll än en gång tillbaka på dig..
- så du måste vara sann mot dig själv också, ängeln lyfte min blick.
- vad menar du med det? jag såg förvånat på ängel
- så här..jag vet hur du känner..jag vet vem du tänker på..lilla vän, jag är alltid med dig. tro inte att du kommer glömma allt på en vecka, låt det ta tid. du trodde verkligen på den här killen, för att det kändse så fint allting. han hittade känslan åt dig. jag vet det, för jag var med...
- men, jag var tvungen att avbryta ängeln..men det är ju inte så nu...
- nej, precis och det kommer inte bli så heller..det är sanningen, det vet du precis lika väl som jag. men du kan aldrig vända dina känslor ryggen. det går inte! du måste tillåta dina känslor att finnas där, även om de gör dig ledsen, om de gör så att du ibland inte kan sova, plugga eller le åt saker som du tidigare lett åt. ljuger du för dig själv, då ljuger du för alla! lita på ditt hjärta, nu känner du så här och även om det gör ont så kommer du vinna på att låta känslan finnas där till hjärtat är redo för att låta känslan gå iväg. det kan ta tid..men stressa inte, du har hela livet framför dig!
ängeln la sin hand på min axel, för den såg att jag blev ledsen..
- jag hatar sanningen, sa jag. jag hatar min känslor!
- men det hjälps inte, för de kommer finnas där tills du är redo att låta dem gå iväg..
- jag kommer aldrig bli redo, snyftade jag. för...för det kändes så äkta, de var så fint allting.
ängeln tog mina händer i sina
- det känns skit nu. men det kommer en morgon då du inte drömt om honom..en morgon då du är redo att drömma om någon annan. den dagen, då ska du få låna min byxor, för jag vet att du vill ha ett par sånna.
nu log jag.
- tack, sa jag! det ska jag komma ihåg...
en dag imorgon också
spår i sanden...
du vet den där dikten om att man skirver sin väns namn på olika ställen, men att det alltid kommer något och tar det. vattnet tar namnet som står i sanden, vinden det som står på stenen och elden det som skrivits på papperet. såklart avslutas dikten med att "men i hjärtat finns det alltid kvar"
visst är det så! men jag tror att det står kvar i sanden också, även om det inte syns. sandkornen var en gång formade till ditt namn. kanske vore det lättare om vattnet kunde ta det och så var det bara borta. men du skrev ditt namn i mitt hjärta och där kommer det alltid stå kvar :/
jag hatar att jag älskar dig, för jag älskar dig så mycket att jag hatar mig..
men det kommer en morgon dag, en dag med nya möjligheter...nya chanser och känslor. en dag jag inte tänker missa:)
blåsväder i mig...
"When I fall in love
I take my time, there's no need to hurry
When I'm making up my mind
You can turn off the sun, but I'm still going to shine
And I'll tell you why"
// Jason Mraz
det var precis så det var! varför skynda på? jag kände mig så lycklig, fast hur som helst skulle sanningen kommit fram iaf och då hade jag varit lycklig i onödan..:O kan man vara det? nu känns det så..som att alla drömmar dött, hoppet är borta. det fanns helt inget annat att göra än att plocka upp hjärtat och sätta tillbaka det igen.
det är okej i skolan, där händer det så mycket hela tiden och hos goliat. där går det också bra. men när jag kommer hem, eller är för mig själv..då..då känns det hårt. det är då jag tänker...FÖR MYCKET!
jag hatar att jag vågade tro! jag hatar att jag var så modig, för ärligt att tro på kärleken är bland det starkaste man kan göra! för känslan av att fölora den är obeskrivlig! den känslan är mer obeskrivlig än som den när man är lyckligt kär.
"Sleeping to dream about you
I'm so damn tired of having to live without you
But I, I don't mind
I'm sleeping to dream about you and I'm so tired
Oh, yes I am
But I woke up in the ditches
I hit the light and I thought you might be here
But you were nowhere
Oh love, you were nowhere at home"
// Jazon Mraz
jag vet att livet går vidare...jag är 17 år och har hela livet framför mig. jag tro inte på föralltid, det handlar inte om att jag vill gifta mig med dig, men jag har känslor! fast att jag är ung..."unga hjärtan klarar sig alltid" det må stämma. men förhoppningar fanns..för du väckte något inom mig som jag inte känt på ett tag. en känsla jag tappat bort, glömt bort helt enkelt, men sen hittade du den åt mig och då insåg jag hur mycket jag saknat den<3
nu hänger känslan i mig, som en blomma som inte fått vatten...
ord
"sleeping to dream about you" om jag inte kan sova då?
:'/
jag trodde aldrig att det skulle kännas så här, hade jag vetat det..lovar jag dig att jag aldrig hade låtit det hända:(
älskade du.
nu ska jag vara ärlig:)
va snygg du var här om dagen, eller förresten...jag tycker att du alltid är snygg, men måste säga att det är nått speciellt med killar i hatt. (vad det är för hatt spelar mig ingen roll)
du gör mig knäsvag, du gör mig lycklig och igår, jag kunde inte sluta le:) det är sant...vad gör du med mig...? jag fattar inte, det är så fint allting. Ä N G E L, helt klart.
jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till...jag vet inte om jag ska gråta eller skratta.. jag vet inte om jag ska gå och hoppas, eller om jag ska ta ett steg till? ska jag vänta några dagar, eller ska jag säga exakt hur det är imorn? jag ska inte låta helt handfallen, det ska jag inte, för jag vet vad jag vill<3 jag vet vad jag känner och det känns rätt i HELA mig.
i magen
i huvudet
i benen
i armarna (bara för att jag vet hur det känns att krama dig)
i hjärtat
det är till hjärtat jag har lyssnat. jag tror på mitt hjärta. jag tror att det handlar om att våga lite på det också, vilket jag kanse inte alltid gjort..men nu har jag lyssnat till slagen och jag vet exakt vad dem säger, så jag vet..jag vet exakt vad jag vill.
kan du tänka dig att vara den andra klänypan?
..så kan vi hänga där på tvättlinan och låta vinden leka med oss..
tankeburk:)
jag skulle uppskatta om jag fick vara 17 ett år till, hur som helst är jag redan förlorad, som håkan sjunger...så då kan jag vara det ett extra år. förlora mig hit och dit... jag vet ändå inte vad jag ska göra av allting, vad ska jag bli när jag bli stor? vad ska jag göra av mina studier och framförallt, just idag. VAD OCH VAR SKA JAG GÖRA AV MIN TANKAR? jag tänker så mycket på allting att jag inte hinner med att se var det som händer tar vägen...jag är för upptagen med morgondagen att jag inte hinner med idag.
det skulle vara bra med en burk, en glasburk med lock, som jag kunde lägga alla tankar i. sen när jag beöver tankarna, då kunde jag ta fram burken, ta fram de tankar jag vill tänka och skruva på locker, för att de andra tankarna ska stanna kvar. det ska jag fixa, en tankeburk:) fast det skulle så fort bli full...eller hur stor är en tanke egentligen? det känns som att mina, de som jag tänker mest på nu, fyller hela mig, hela mitt rum, hela mitt hus, vägen där jag går, hela stallet, de finns i korridorerna i skolan. min tankar finns överallt där jag är...men det kan ändå inte vara så stor plats, jag menar...alla andras tankar finns ju också där. tankar kanke är bra på att trängas, jag tror att de alltid fått göra de, de har vant sig vid tanken...
söndag i september
jag vaknade med höstsnuva..åt frukost..tänkte, tänkte och tänkte på dig...sen hamnade jag här, för jag skulle kolla min mail.
har inte släpp kina än! jag kan inte fatta att jag ska dit! vilken grej! i torsdags sa jag flera gånger till faliljen att: "jag ska till K I N A" det va nog mest för att övertala mig själv.
så nu är jag fast, som flugan i spindelns nät, som fisken på kroken, som fjärilen i hoven, eller som fågeln i buren. jag hoppas att du släpper mig fri igen. så att känslorna kan få vandra för sig själva raka vägen hem till dig!
