MariaCecilia

spår i sanden...

du vet den där dikten om att man skirver sin väns namn på olika ställen, men att det alltid kommer något och tar det. vattnet tar namnet som står i sanden, vinden det som står på stenen och elden det som skrivits på papperet. såklart avslutas dikten med att "men i hjärtat finns det alltid kvar"
visst är det så! men jag tror att det står kvar i sanden också,  även om det inte syns. sandkornen var en gång formade till ditt namn. kanske vore det lättare om vattnet kunde ta det och så var det bara borta. men du skrev ditt namn i mitt hjärta och där kommer det alltid stå kvar :/

jag hatar att jag älskar dig, för jag älskar dig så mycket att jag hatar mig..

men det kommer en morgon dag, en dag med nya möjligheter...nya chanser och känslor. en dag jag inte tänker missa:)