idag tror jag att jag förstod:)

We're not gonna break
Cause we both still believe
We know what we've got
And we've got what we need alright
We're doing something right


bara för att jag är svag för pojkband;P  och för att det är så himla fint.

vi ska inte göra slut
för att båda fortfarande tror
vi vet vad vi har
och vi har vad vi behöver, eller hur?
vi gör något rätt

(va dåligt det blir när man översättter det)

två timmar på telefon, två och lite till faktiskt.
sen åt jag ostpaj, pratade med mamma och klev in i duschen, då var det som att himmelen föll ner, eller iaf som att alla tankar föll på plats. jag fylldes av en sån lycka över att jag har hittat dig. för visst var det så det var, du ville prata med någon och så dök jag upp. en smart blondin från sörmland;)
det må vara 50 mil, men 50 mil är minder än 100 mil.

jag blir så glad av din röst, för du låter så himla gullig:) så lättsam att prata med, som om pärmen i första klass, eller som om fjordhästars temperament, eller som om volvos felproducerade lastbilar.

jag hoppas verkligen att det är som du skriver, för som jag sa har jag väl fastnat då är jag fast.


jag hittade min gamla westlife skiva i byrolådan:D weii!!
det är enkel musik, finas röster och de sjunger om kärlek. jag menar, kan det bli bättre?
jag kan alla låtar också, inte för att skryta.. men men..

Written in the stars, My love, I lay my love on you..

jag känner mig som 13 igen.

första året som tonåring.
det är då man får finnar, mens, större bröst.. puberteten på riktigt;P
det är då man börjar bli kär på riktigt och inser att fråga chans är så mycket mer än en lapp i grannbänken, eller en puss under ryska posten.

image18

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0